mammawhoddie

Bengt Daniel Sonnerby!

Min lillebror,

vad hade jag gjort utan dig?

vem hade jag varit?

du är en stor del av mitt liv,

och utan dig skulle jag inte vara någonting,

även om vi inte alltid är överens om saker, så vet vi båda två att vi älskar varandra,

och att vi alltid kan räkna med varandra,

Du är den finaste killen som finns helt klart,

och jag är så stolt över dig.

Jag vill att du ska veta att även om livet är svårt ibland,

och även om saker kommer ivägen för det du vill uppnå,

så är ingenting omöjligt, bara man vill det tillräckligt mycket!

Och jag lovar att även om jag inte alltid förstår vad en 14 årig kille känner,

så ska jag lyssna på dig,

krama dig,

hålla dig nära mig,

torka din tårar,

skratta med dig,

ja, jag ska göra allt jag kan för att du ska må bra!

Vi har varit med om mycket tillsammans!

Både bra och dåliga saker,

men en sak är säker,

att utan dig skulle jag inte vara någonting!

Du är den finaste människan på jorden!

Jag älskar dig lillebror! <3

Det finns dagar då jag bara tänker tillbaka på min barndom,

det är dagar då jag bara vill skrika rakt ut för att jag blir så ledsen,

ingen kan ju ta ifrån mig de minnerna,

även om jag ibland skulle vilja det, mer än något annat på denna jord!

Ibland hatar jag minnen, att man ens har ett minne är ibland helt ofartbart för mig,

för tänk vad mycket man minns som man inte vill minnas?

Jag är ju en person som lägger mycket på minnet,

mycket som andra bara skulle strunta i,

men jag kan inte, för tänk om, tänk om det någon gång i framtiden skulle bli viktigt?

nej jag förstår mig inte på människor som är så känslokalla...

Endel kan festa varje helg och göra sig av med flera tusen,

endel strular med första bästa,

endel knarkar bort sitt liv i väntan på bättre tider,

men varför vänta på bättre tider?

varför inte liksom göra sin tid här på jorden till en bättre tid?

Det är ju dock väldigt lätt att skriva här,

men svårare att sen utföra,

för vem är på strålande humör varje dag,

svar, ingen!

Men det finns saker i livet som gör att det blir lättare att uppskatta att leva!

saker man får vara med om, uppleva, känna, smaka på.

Ja det finns så mycket!

Jag har några sånna händelser i mitt liv, som gör mig gladare, något som gör mig stolt!

Dagen då Tindra föddes, gör mig glad,

glad för att veta, att det gjorde jag,

jag fixade att föda mitt barn,

en hel förlossning på 27 timmar, klarade jag,

även om det gjorde ont, även om jag skrek,

även om jag grät

och även om jag skulle kunnat dö just då av smärta,

så gjorde jag det,

jag födde min Älskade lilla flicka,

Och hon är ju faktiskt det bästa som någonsin hänt mig!

Jag är glad för att jag har så underbara vänner,

de hade jag inte klarat mig utan,

det finns ju så mycket man delar med sina vänner,

både bra och dåliga saker,

Även om man ibland blir sur när man får helt meningslösa sms mitt i natten av någon vän

där det står, " hej vad gör du? " klockan 5 på morgon när man ska upp och jobba,

och förmodligen ligger och sover, så är det ju ändå sina vänner man vänder sig till

när man behöver prata,

För riktiga vänner lyssnar alltid, även om klockan är 3 på natten

och även om man är 400 mil ifrån sin vän, så tar man sig ändå tid för att

lyssna på vad personen har att säga!

Ja det jag ville få ut av detta inlägg var att,

va glad för att just du lever,

och var glad för det du fått, och för det du kommer få uppleva!

Vi är här för att genomföra våra liv våra föräldrar gav oss,

så ta vara på erat liv, och älska allt som hör det till!

Kikade in på Mammasteen.blogg.se nyss

och fick se att hon än en gång har lagt ut saker om mig

som hon inte ens vet någonting om,

så nu ska jag berätta hur det hela ligger till,

Mitt förra inlägg var väl lite kärlek i,

och då trodde väl fröken inlund att det handlade

om Thobbe, men det kan jag garantera och svära på att det inte är!

Jag skulle inte skriva så om honom nu, aldrig i hela mitt liv!

Han är ett avslutat kapitel!

Nu har jag kommit hem efter en lång dag på jobbet,

rolig dag, som tur är!

men iallafall....

Nu sitter jag här i soffan och lyssnar på musik

och skriver, egentligen borde jag laga mat, och göra allt sånt där..

Men jag är helt slut efter denna dag, ( Måndagskvällar är det värsta som finns, ).

Men nu kommer något helt annat,

en text som får mig att,

rysa, känna kärlek,

Den har en speciell innebörd,

och jag delar de orden med en helt underbar person,

som jag Älskar så otroligt mycket!

H*n är speciell för både mig Tindra!

<3

You know our love was meant to be
The kind of love that lasts forever
And I want you here with me
From tonight until the end of time

You should know, everywhere I go
You're always on my mind, in my heart
In my soul
baby


You're the meaning in my life
You're the inspiration
You bring feeling to my life
You're the inspiration
Wanna have you near me
I wanna have you hear me sayin'
No one needs you more than I need you

And i know, yes I know that it's plain to see
We're so in love when we're together
now i know that I need you here with me
From tonight until the end of time

You should know, everywhere I go
Always on my mind, in my heart in my soul


Wanna have you near me
I wanna have you hear me sayin'
No one needs you more than I need you

You're the meaning in my life
You're the inspiration
You bring feeling to my life
You're the inspiration

When you love somebody
When you love somebody
When you love somebody

hm... Det finns mycket i huvudet man går och tänker på, varje dag, hela tiden, varje sekund, och nästan precis alltid! men man har inte alltid tid till att få ur sig allt och det kan vara väldigt frustrerande vissa gånger,

det kan tillexempel vara att man har gjort något som man så gärna skulle vilja erkänna, men vågar helt enkelt inte?

man kanske till och med är rädd för att säga det ? för tänk vad folk ska tycka?..

Och ja, där kommer min första tanke, vad folk ska tycka?! är det inte något alla människor tänker på? vad folk ska tycka... Vad man än gör här i livet, så kommer folk att tycka, och det är något ut av det jobbigaste man kan tänka på, för man vet ju nästan aldrig helt säkert vad andra tycker om saker man gör, om kläderna man har på sig, om låten man sjöng förra veckan öppet bland folk, eller om killen man har hittat? ... Ja det finns mycket här i livet man ska tycka om..

Jag är en person som i vissa lägen inte bryr mig om vad andra tycker, men i andra lägen bryr jag mig bara om vad folk ska tycka, då är jag nästan den som sitter längst bak och är helt tyst bara för att jag är rädd för vad folk ska säga om mig? vem vet vad de säger när jag inte är där mer? de kanske tyckte jag var tråkig för att jag inte visade lite mer av mig själv, men vem vågar visa sig själv egentligen?

Jag har ALDRIG vågat visa hela mig för en ända person i detta avlånga land, inte ens min pappa, elr min allra bästavän, för vad skulle de tro om mig? om jag berättade allt jag känner? allt jag går omkring och drar på? det finns så mycket...

Men det finns dagar, då precis allt är bra, då jag kan släppa alla de där tankarna, och även minnerna, all den rädslan för att förlora någon till, försvinner bara, men sen finns det dagar då jag bara vill lägga mig ner i sängen och stoppa huvudet under kudden och bara dö, DÖ rent ut sagt! Nu får ni ju inte tro att jag har tänkt att dö självmant! men iallafall... När man tänker efter så har man rätt mycket att leva för, även om det finns dagar då allt känns tomt, och man känner bara en stor ensamhet, sånna dagar har jag rätt ofta.

Men då tänker jag, vad har jag att lämna? Min familj? min lilla älskade ängel som är det finaste som någonsin hänt mig? min bästavän? nej fy, jag skulle aldrig kunna lämna de, hur skulle jag kunna vara utan min älskade flicka? hur skulle jag kunna vara utan min bästavän? och min familj? nej det går inte..

Alla har vi drömmar här i livet, endel vill bli artister, endel vill stå och baka bröd hela livet? och en del vill bli fotbollsproffs, men jag, jag vill bli så mycket, jag vill nog bli det mesta egentligen?

Men den finaste drömmen jag har är, att leva med min dotter! hon är min dröm, och hon är den finaste drömmen av de alla! Mitt mirakel så att säga..

Kärleken drömmer jag också om, väldigt ofta, kärlek för mig är något jag ibland Älskar, men ibland kan jag hata det med. Men kärlek är ju så mycket? det har ju en otrolig innebörd, Just nu prioriterar jag Kärleken till min familj och mina vänner ? Min ängel och mig själv.....

Kär är något jag har väldigt svårt för att bli nu förtiden, det kräver mycket för att jag ska kunna känna det där pirret i magen, känslan av att sväva på mjuka rosa moln och framförallt hjärtklappingarna man får.

Jag har varit riktigt kär 1 gång, det var något speciellt med han, något jag aldrig tidigare hade varit med om, han var liksom drömprinsen! Och han fick allt att kännas så bra, även om jag just vid den tidpunkten i livet hade det väldigt svårt, jag hade precis genomgått något som jag från djupet av mitt hjärta inte kunde glädjas åt, jag hade en pappa som var onykter nästan precis varje dag och en lillebror som jag älskade/älskar mest av allt i hela världen, men som jag också var orolig för. För vem vet vad han kunde råka ut för när jag inte var där? han är ju den jag har fått växa upp med, min andra halva så att säga, ja han är helt enkelt en väldigt speciell person för mig, en väldigt stor del av mitt liv!

Sakna är något jag gör varje dag, flera gånger till och med, Jag saknar min älskade flicka mer än något annat, längtan efter att få pussa på henne, krama om henne, torka hennes tårar, skratta med henne, lägga henne om kvällarna, läsa hennes helt värdelösa godnatt sagor, få känna hennes värme i min famn, ja listan är lång.

Och det gör så ont, så otroligt ont i mitt modershjärta! För det är jag faktiskt, jag, lilla jag är en Mamma! Och det är nog det som gjort mig starkare, jag känner mig ofta svag, men när jag tänker på detta lilla mirakel som gjorde mig till den jag är idag, så blir jag starkare från själen och ut! Jag vill leva upp till den jag är, och det ska jag göra, om jag ska så få ta i från tårna och uppåt! För en sak har jag fått lära mig av min hemska uppväxt och det är att kämpar man inte för att nå sina drömmar, når man inget av det, och jag ska kämpa tills mitt hjärta slår sitt sista slag, jag SKA nå mitt mål, jag ska bli den jag drömmer om! Även om vägen är lång, krokig, kantig, guppig och jobbig så ska jag nå det! Jag ger mig inte!

För det jag har nu, ska jag bli ett med!

Och de fina och underbara människorna som finns vid min sida no matter what, är en del min dröm, för de skulle jag aldrig klara mig utan!

Min Älskade Ängel Tindra Thurgren, mamma skulle inte kunna leva utan dig!

Och du har räddat mitt liv! Jag blir aldrig kvinna nog att förklara min kälek till dig! <3

Min Älskade Pappa, du och jag har varit med om väldigt mycket,

ibland hatar jag dig mer än allt!

men i alla väder vet jag att jag har dig vid min sida, även hur svag du än må vara!

Jag älskar dig! <3

Min underbara Mamma, Du finns alltid för mig, även om det är långt till himmelen,

men jag vet, att du alltid står vid min sida när det är jobbigt,

Och jag är helt säker på att du är den absolut finaste ängeln som finns! <3

Mina vänner, och min familj, ni kan inte ana hur mycket jag älskar er!

ni är det finaste som finns, och jag kan inte från djupet av mitt hjärta tänka mig att leva en dag utan er!

Ni gör mig hel, när jag allt för ofta är påväg att gå i tusen bitar!

med 3 fina ord säger jag, Jag älskar er!

Jag Älskar dig, Du är Mammas Gudagåva! <3

Kära Pappa, du är fin som du är, och jag skulle aldrig vilja ha dig anorlunda! <3

Min Älskade änglamamma! Jag hade aldrig blivit jag, om det inte vore för dig, jag Älskar och saknar mer än ord kan beskriva! <3

Du är ljuset i mitt liv, en utav min käraste ägodel! Jag älskar dig obeskrivligt mycket,

och jag finns alltid vid din sida lillebror! <3

så nu tänkte jag göra det.

När jag var 7 år så dog min Mamma av malignt melanom en Cancer sjukdom som börjar med en förändring i tillexempel leverfläckar. Jag fattade inte varför hon alltid låg i sängen och grät och hade ont, jag trodde ju hon bara var lite förkyld. Med min unga ålder fick jag ju inte veta vad det egentligen var hon led av, jag hade ju inte förstått iallafall, för vilken 7 åring vet vad Cancer är ? ..

Min pappa började dricka när min mamma hade dött, han har alltid haft problem med alkoholen, redan innan jag och min lillebror föddes, jag fattade inte då varför han ibland var konstig mot mig, och åren gick och två år senare så åkte han in på Behandlingshem, 1 månad senare kom han tillbaka, höll uppe i ungefär 3 veckor, och det var då mitt ansvar började, min lillebror var då drygt 4 år och jag var 9 år, fick ta det ansvaret, kände mig mer som en mamma än en syster, och mitt liv förändrades grundligt under denna tiden, Jag glömde bort skolan, det fanns liksom inte där, det var så långt bort, och hela tiden fanns mina tankar hos min pappa och min bror.

När jag skulle börja mellanstadiet, blev jag mobbad, av min föredetta bästavän, jag grät varje morgon..

De andra barnen förstod inte mig, jag var i en helt annan värld, min egna lilla bubbla, och jag tror att det är därför endel började mobba mig. Folk tittade alltid ner på mig, gömde mina kläder på gympan och hotade mig m.m.

När jag började högstadiet så bråkade jag och min pappa mer och mer, och allt blev helt fel. I början av sjuan så träffade jag min allra första stora kärlek, Nicklas, han var min stöttepelare, och jag älskade honom så otroligt mycket, det gick inte en dag utan att jag tänkte på han.

En November kväll så bråkade jag och min pappa mer än vanligt, jag var livrädd, och jag såg på honom att han snart skulle explodera, och så kom slaget, slaget jag så länge hade väntat på, och jag rusade så fort jag kunde till telefonen som var i köket, ringde Nicklas och berättade vad som hade hänt och bad om hjälp.

De kom och hämtade mig.. Och där bodde jag i nästan 2 månader.

Ingen trodde mig, ingen trodde på mig när jag sa hur jag blev behandlad hemma, Socialen skrattade mig rakt upp i ansiktet, de trodde väl inte att jag var redig, men fan så fel de hade. Under denna tiden så började min sorg efter Mamma, jag gick in i en mindre " depression " och jag mådde sjukt dåligt.

I denna vevan så flyttade min Bästavän Adam till Högsby, och det fick mig att må ännu mer dåligt, och jag trodde att jag inte skulle klara av detta så länge till.

Under min Högstadietid så försökte jag ta självmord 3 gånger, jag mådde så dåligt, Min pappa och jag bråkade i princip hela tiden, jag var aldrig i skolan och min pojkvän var en idiot enligt min pappa.

Hela mitt liv höll på att gå i kras..

Men så kom Sommaren 08, en hel vecka i Juni så var jag med min älskade bästavän Adam, vi hade så otroligt roligt, och jag kunde inte föreställa mig hur lycklig jag var..

Månaderna gick och det blev tillslut sen sommar, och Augusti kom..

21 Augusti, så började jag prata med en kille, han var inte som alla andra, och jag kände på mig att det kunde bli något.

22 Augusti blev vi tillsammans, och två dagar efter så träffades vi för första gången,

där var han verkligen, min egna Thobias Thurgren, ingen av oss anade vad vi skulle få vara med om....

den 8 september hände något som verkligen inte var planerat, men oj vad välkommet.

i oktober så fick vi det bekräftat, jag var Gravid.

Månaderna gick och gick och det blev så småningom dags för förlossning,

och den dagen går inte att beskriva i ord, det var så fantastiskt, och hela mitt liv förändrades..

Vi hade fått något så värdefullt, vårat barn, våran Tindra låg där i famnen ..

Tiden gick, och Thobbe och jag bråkade jätte mycket, dagen efter nyårsafton så lämnade han oss, vi bodde då på ett behandlingshem i växjö, arabo heter det,

jag fick mycket stöttning av personalen, och jag uppskattar det till 110%.

I slutet av April flyttade vi till en fosterfamilj. Just då hatade jag det så mycket, jag skulle då bara velat skjuta huvudet av alla, men idag så ser jag tillbaka på den tiden som en chans för mig och min dotter att hitta en vardag, för ett barn ska inte växa upp på en instution, och jag vill min dotter det bästa, och med min bakrund behöver jag hjälp med det.

Min fosterfamilj, är något av det bästa som hänt mig, jag har äntligen fått en familj jag aldrig haft innan, jag älskar de som om de vore mina riktiga föräldrar och syskon, Min fostermamma är som min mamma och jag kan för första gången på jag vet inte hur länge säga Mamma utan att tänka att det är fel, henne kan jag liksom prata om precis allt med, och jag kan helt ärligt säga att hon är en helt underbar Mamma!

Min pappa är den coolaste snubben i världen, och jag har alltid ett leende på läpparna när jag är nära honom, han är min pappa, även om det inte är min biologiska. Jag Älskar min riktiga pappa, över allt annat, och även om det är hårt för honom att inte ha mig själv längre, så är jag alltid hans barn, och han är alltid min pappa, ingen kan ta det ifrån oss, jag är halva han och halva min mamma, de är mina förebilder, och de kommer alltid betyda mest för mig och ingen i hela världen kommer någonsin ta deras plats i mitt hjärta!

Anonym sa; men varför kan du inte vara med Tindra hela tiden.. även på helgerna. Varför kan inte hon hänga med till Simon lr han komma till dej o tindra?'

Svar; 1. Jag vill inte ta med henne än. 2. Jag vill fortfarande inte ta det på bloggen, och du har ändå inte med det att göra, och ingen annan heller, mer än thobbe, eftersom att han är Tindras pappa!

Anonym sa;Hahaha känns det inte lite mupp att vara ihop med Tildas exman o att hon är ihop med din expojkvän. Era killar tar ju liksom hand om varandras ungar haha... låter så stört. Men, kommer Tindra få vara nått hos sin pappa lr? Hon ska ju snart få en lillasyster..

Svar; haha jo, lite konstigt är det väl allt, men tycker inte att man ska hänga upp sig på det :)

haha ja så kan man ju oxå se det ;) haha :P

Sånt tar jag inte upp här på bloggen, tycker inte att det är rätt ställe att

diskutera sånna saker på..

Men självklart så vill jag att Tindra ska träffa sin pappa,

men sen när, var och hur det blir är inget som hela internet ska veta! :)

Anonym sa; Var det inte bara på helgerna du hade Tindra eller vem tar hand om henne när inte du gör det?

Svar; Jag bor med henne i hässleholm, och pendlar från hässleholm till växjö varje dag, och jag vet inte hur det blir i framtiden, men jag siktar på att få med mig tindra, och bo här så länge det behövs:)..

så det blev ändrade planer! =)

Så nu har jag tillbringat helgerna med Simon ett tag :)

och så kommer jag hem till min underbaring på veckorna :)

Va bra att du ställde denna frågan! :)

Sitter och lyssnar på en låt som jag och Tindras pappa alltid lyssnade på när jag väntade Tindra,

den väcker så många minnen. Ja även om det slutade som det gjorde, så betyder den tiden så sjukt mycket för mig!

Ditt skratt gör mig till världens

lyckligaste mamma! <3

varför är du det finaste?

varför får du mig alltid att må bra?

varför är jag din mamma?

varför får just jag vara världens lyckligaste och stoltaste mamma?

varför får jag har en sån underbar dotter?

jag älskar dig med hela mitt hjärta, där är du fast,

nu och föralltid! <3

Det ska kladdas ordentligt,

helst så halva tindra blir kladdig :)

men mamma älskar dig precis lika mycket för det! <3

Tindrisen ville oxå plugga

när mamma gjorde det

knasunge <3

Mammas skatt,

Mammas glädje,

Mammas Gudagåva,

Mammas allt! <3